Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta jemte den ståt som ödslades på drägtema gjorde,
att mången kyrkans man började betrakta dessa ludi
the-atrali snarare såsom ett djefvulens bländverk än som en
Gudi behaglig gerning. De tillväxte i omfång, så att
kyrkan ofta var för trång för deras uppförande, och
fordrade vidlyftigare apparat och flera agerande än kyrkan
hade till sitt förfogande. Följden häraf blef, att dramat
utstötes ur kyrkan, och dess vidare utveckling bands vid
de borgerliga gillena.
Det första drama, om hvilket vi veta detta med
säkerhet är Representatio Adae, som jemväl är det äldsta
bevarade drama, hvilket är författadt på franska
(anglo-normandisk dialekt). Af scenanvisningarne framgår, att
det spelats omedelbart utanför kyrkoportalen. För
öf-rigt liknar det mycket de rent liturgiska dramerna och
kan i sjelfva verket betraktas såsom en utvidgning af
ett dylikt vid jultiden uppfördt (Profeterna). Det
sönderfaller i tre delar: Syndafallet, Abels död och Profeterna.
Författaren följer ej längre steg för steg bibeltexten, utan
har helt sjelfständiga utvidgningar af denna såsom den
berömda scenen mellan Eva och frestaren. Äfven djeflar
uppträda i stycket, och en scenanvisning ger tillkänna, att de
flera gånger företogo ströftåg bland åskådame för att
uppväcka skräck och munterhet.
Möjligen uppfördes redan detta drama af en puy —
säkert är, att åtminstone från denna tid är teaterns vidare
utveckling bunden vid borgarståndets framträdande och
organisation. Hittills hade riddaren och presten
representerat all makt i det medeltida samhället, och i följd
deraf hade också literaturen varit deras; den hade dels
varit chanson de geste, dels kyrkligt drama. Men mot
slutet af elfvahundratalet börjar vid sidan om dessa äfven
en tredje makt resa på hufvudet, nemligen städernas
borgare. Svaga och rättslösa hvar för sig, vinna de sin
styrka endast genom enighet och sammanhållning, och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
