Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevarade dramer. Ty visserligen är det sant, att de
komiska scenerna i mysterierna redan vid denna tid vunnit
ett sådant omfång ocb en sådan sjelfständig betydelse, att
4et låg ganska nära att lösrycka dem ur sitt sammanhang
och hopställa dem till eft helt för sig. Men dessa dramer
erinra till sin anda dock närmast om fabliauerna, och när
man vet, huru teatern under medeltiden lånar sina ämnen
ur alla episka konstarter, så förefaller det ganska
sannolikt, att den glade Arrasskalden vid författandet af dessa
dramer låtit påverka sig af fabliauernas uppsluppna lynne’.
Det är rätt intressant att iakttaga den stora likhet,
som råder mellan Jean Bodels och Adam de la Halles
dramer. Jean Bodel är mera nykter, den senare långt mera
poetisk och fantasifull, men sedeskildringen är hos båda
gjord med lif och trohet. Den dramatiska byggnaden
befinner sig hos båda på ungefär samma ståndpunkt;
dramat består af scener, löst kedjade vid hvarandra
utan någon kraftigare dramatisk enhet.
Hufvudintres-set hvilar på den humor, hvarmed detaljerna äro
utmålade.
Från det trettonde århundradet finnes äfven ett
mirakelspel, skrifvet på franska. Det är Miracle de
Théophile af trubaduren Rutebeuf. Det är i sig sjelf utan
allt intresse i detta sammanhang, men står dock som den
första representanten för ett vigtigt framsteg i det franska
dramats utveckling mot det profana. Ty så länge man
ännu hade hemtat sina ämnen ur bibeln, hade friheten i
behandlingen både af sjelf va fabeln och af dialogen varit
relativt ringa. I och med detsamma som man emellertid
gaf sig in på legendernas gränslösa område, var deremot
redan en långt större frihet lemnad åt det individuella
godtycket, och alldeles omärkligt och väl i de flesta fall
1 Jmf. Bahlsen, Adam de la Hale’s Dramen p. 24—31 i
Ausga-ben und Abhandlungen aus dem Gebiete d. Rom. Philologie, XXVII.
Marburg. 1885. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
