Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omedvetet för författaren sjelf föres man öfver till rent
profana ämnen.
Ingenstädes kan man lättare afläsa denna utveckling
än i den samling af fyrtio dramer, som bevarats i
Manuscrit de Cangé och hvilka stamma från den senare hälften
af trettonhundratalet. Miracles de Nostre Dame1 är
kanske det ståtligaste och intressantaste monument, som
medeltidsteatern bevarat åt vår tid. Hvar de uppstått är
ej så lätt att afgöra, då språket redan är nästan
dialektfritt. Men de tyckas alla vara skrifna för en och samma
puy. Derför tala både yttre och inre likheter. De flesta
af dem föregås af en predikan och efterföljas af en eller
vanligen tvenne serventoys, den ene betecknad som
»cour-roné» (prisbelönad), den andre som »estrivé» (som erhållit
tillåtelse att täfla); versbehandlingen i dem alla är lika:
åttastafviga verser af en monotont, behagligt släpande
rytm, som står i intimt sammanhang med det enformigt
högtidliga innehållet, hvilket aldrig brytes af en komisk
scen. Möjligen har dock under pauserna mellanspel3, an-
* Miracles de Nostre Dame par personnages publiés par G. Paris
& U. Robert I—VIII. Paris 1876—1893. 8:o. jmf. Petit, Mystères I, p.
115 ff. II, p. 2*26 ff. — Dessutom Schnell, Untersuchungen ueber die
Verfasser d. Miracles de nostre Dame Marburg 1885.
1 Musiken har säkerligen äfven i medeltidens senare dramer spelat
en ej ringa roll. Särskildt tyckes det mig, som skulle dessa Miracles de
Nostre Dame kunnat uppföras som ett slags melodramer.
Sjelfva versens musikaliska välljud och den blida stämningen i de
flesta af dem locka till ett dylikt antagande. Sånger äro nästan alltid inlagda
idem. Anglarne sjunga rondels till• jungfruns ära, skådespelarne afsluta
ofta stycket med en psalm (i hvilken säkerligen åskådarne^instämde).
Likaledes förekommer musik som Entremet (så i L’évèquemeurtri III). Men
månne musiken här ej spelat en ännu större roll? Har månne ej
bud-bärarnes symmetriskt återvändande helsningar och afsked, häroldernas
kungörelser, de ständiga processionerna fram och tillbaka öfver scenen,
och slutligen dramats mest patetiska partier beledsagats af en
accom-pagnerande musik, än starkare, än svagare? Betänker man, att
medeltidsdramat på vulgärspråk utvecklat sig ur det liturgiska dramat, som
ju helt var ett musikdrama, så förefaller denna anordning ej osannolik.
I dramer från femtonde århundradet af ett långt mindre poetiskt
innehåll (Destruction de Troye, Siège d’Orléans,) framgår det tydligt af
scenanvisningarne, att musik användts i stor utsträckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
