Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den roman — Li roman dou roi Flore et de la belle
Jehanne * — som ligger till grund för fabeln i Ostes
förekommer intet öfvernaturligt. Det är ej heller särdeles
starkt framträdande i dramat; när la fille blifvit anklagad
af Berengier för äktenskapsbrott och mannen vill döda
henne, kommer jungfrun till henne och uppmanar henne
att förkläda sig till väpnare samt begifva sig till Granada
och der tjena, okänd, under sin fader — hon skall slutligen
blifva hämnad. I romanen inser hon sjelf nödvändigheten af
denna förklädnad och denna flykt, och icke heller i dramat
är jungfruns ingripande nödvändigt, ty en borgare, som
hört konungens hotelser mot hennes lif, kommer äfven till
henne samt uppmanar henne att fly. Handlingen är
således alldeles onödigtvis dubbelt motiverad.
Äfven Ostes har en vision, nemligen när han i sin
förtviflan flytt till museimännen och af svurit kristendomen.
Gud ger honom då sin förlåtelse och uppmanar honom
att begifva sig till Rom, der bekänna sin synd och bedja
sin gemål, mot hvilken han svårt förbrutit sig, om
förlåtelse. I romanen sker allt detta på fullt naturligt sätt,
om också något omständligt och enfaldigt berättadt.
Och slutligen i Berthe, hvars fabel stammar från en
ehanson de geste — La Berthe aux grands pieds — har det
mirakulösa nästan alldeles försvunnit. Mariavisionen finnes
der endast, emedan den nu en gång för alla skulle finnas
i dessa miracles. När Berthe är utsatt i skogen och håller
på att förgås af trötthet, anropar hon Gud om hjelp och
insomnar derpå. I drömmen ser hon då himlaskaran, som
vederkvicker och tröstar henne. Med andra ord, jungfrun
är här endast en drömsyn, och det öfvernaturliga är
således psykologiskt förklaradt och upplöst. Man har ett
verkligt profandrama framför sig.
1 Sc Monmerquc & Michel, Thcatre franvais au moycn age.
Paris 1K42 p. 417. Samma fabel förekommer äfven i Roman de la
vio-lette, liksom för öfrigt i en novell af Boccaccio och i Shaksperes Cymbeline.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
