Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att handlingen rör sig lifligare framåt. Detta drag är
af vikt, ty det är på samma sätt som renässansen går till
väga, när den ojnstöper tekniken i medeltidsdramat b
Rena-issansdramat låter efter en viss gifven scen handlingen börja
på en ny punkt, eller om förbindelsescenen bibehålles, så
höjes den konstnärligt och är ej endast till för att
underrätta åskådaren om, att en ny handling förberedes, utan
förvandlas sjelf till en karakteristisk tafla ur lifvet \
Äfven i öfriga anordningar spåras en viss
symme-tri, vitnande om en ganska högt utbildad
kompositions-talang. Nästan musikaliskt verkar så t. ex.
kompositionen af Mariavisionen, i hvilken jungfrun först nedstiger
till jorden och derpå åter uppstiger till paradiset,
beledsagad af två englar och två helgon. Till och med
i sjelfva versbyggnaden kan man följa denna symmetri.
Hvarje åttaradig kuplett slutar regelbundet med en
mindre vers på fyra stafvelser, som rimmar med den följande
kuplettens första vers; en anordning, som förlänar dialogen
en behaglig harmoni.
Och tar man hela samlingen för sig, hvilken enhet,
man skulle nästan vilja säga, hvilken enformighet herskar
då ej i hela den yttre anordningen! Hvart och ett af dessa
dramer är bygdt efter samma principer — och hvilken
1 Detta visar sig tydligare i det engelska renässancedramat än i
det franska.
1 För att sä tydligt som möjligt belysa hvad jag menar, ber jag
att f& hemta ett exempel från engelsk dramatik. I hvilket drama som
helst af Shakspere finner man dylika episodiska mellanscener, hvilka
för handlingens gång äro utan betydelse (och vid uppförandet i våra
dagar ofta oekså strykas). Af sådan art är t. ex. den berömda scenen
mellan forbönderna på värdshusgården i Rochester i förra delen af Henrik
IV (akt II scen 1); den är ej nödvändig för handlingens gång i det stora
och hela, ty vi veta redan genom föregående scener, att forbönderna skola
öfverfallas och plundras af Falstaff och prinsen, och scenen säger oss från
denna synpunkt endast, att forbönderna bryta upp; men denna episod är ju
i sig sjelf en perla af högsta konstnärliga värde. Dylika scener gå
tillbaka till dessa budbärarescener i det rena medeltidsdramat, der de voro
nödvändiga just för att underrätta åskådaren om, att scenen förflyttades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
