Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på moralitetens område, som brytningen med det religiösa
elementet försiggick, ocb så kan man i viss mån säga,
att denna är profanmysteriets föregångare. Karakteristiskt
nog är det äldsta profandrama vi känna, Histore de
Gri-seldis, närmast en moralitet.
Moraliteten uppfann nemligen fritt sina ämnen och
befriade sig från de kyrkliga synpunkterna. Hela
medeltiden rörde sig gema i allegorier och symboler,
uttrycksformer, som ju äro så rikt representerade i bibelns
framställning, och detta sätt att tänka hade skolstatiken satt i
system, och Roman de la Rose, ett af medeltidens
populäraste arbeten, gjort till alla bildades egendom. Från och
med den sistnämndas framträdande ser man då också,
huru allegorien uppdyker öfverallt i konst och literatur,
der den har någon möjlighet att taga sig fram.
Moraliteten är just ett utslag af denna art af episk-didaktisk
diktning på scenen. Arten är vidtomfattande och dess
gränser derför äfven svåra att draga. Petit de Julleville
hänför den till den komiska teatern, och säkerligen har
han vid denna klassifikation hufvudsakligen låtit bestämma
sig deraf, att moraliteten i den klassiska teatern förebådar
sedekomedien1; dessutom närmar sig ju också mången
moralitet i uppsluppenhet farsen. Men moraliteten kan
ej så utan vidare karakteriseras som komiskt drama;
med lika, ja större rätt kunde man hänföra den till
den allvarliga teatern. Ty det som konstituerar genren,
är ej först och främst innehållet, utan hvad som skiljer den
från andra arter af medeltidsdrama är en teknisk
egendomlighet: den för upp på scenen allegoriska personligheter.
När helst i ett drama alla eller någon af de agerande
äro allegoriska figurer, ha vi framför oss en moralitet eller
åtminstone ett drama påverkadt af moraliteten, men denna
moralitet kan till sitt innehåll vara antingen komisk
‘ Potit, la comé 1 io (företalet). — Répertoire du tMatre eomiquo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
