Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oftast bero derpå, att literaturhistorikern omedvetet skjuter
sin egen tids uppfattning, om hvad som är dramatiskt in
under dessa gamla skådespel, och i så fall är det tydligt
nog, att de skola förefalla ospelbara. Ty den möderne
dramaturgen är ju bunden af helt andra och strängare
lagar än de som någonsin tyngt på medeltidsförfattaren. Den
förre måste strängt inrama sitt drama, koncentrera det kring
en eller låt vara flere handlingar; upplösningen måste ännu,
innan han skrifvit en rad, stå klar för honom, så att ej
ett ord jnå förekomma i dramat, som ej tenderar mot dess
sluteffekt. Och hvad är medeltidsdramat häremot: en
samling af tablåer, så löst förbundna, att man nära nog
hvar som helst skulle kunna insticka nya episoder; långt
mera en berättelse än hvad vi i modern mening förstå
med ett drama: ett epos sönderklippt i dialogform. Det
är, hvad tekniken beträffar, ej den konstfulla skapelse, som
en klassisk tragedi är, ej ett modernt drama med sin
pikanta och intresseväckande exposition, sina redan från
början fint anlagda förberedelser för katastrofen, sina
effektfulla sortier.
Men det bör också tilläggas, dylika finesser behöfdes
icke heller. För medeltidspubliken bestod säkerligen den
största njutningen af ett drama, i att på scenen, i fullt
åskådlig form återfinna en eller annan fabel, som redan
var den bekant antingen ur bibeln eller helgonhistorien
etc. Den gladde sig åt drägternas prakt, men den
lyssnade äfven, man kan gerna säga andaktsfullt, till denna
dialog, som ofta förefaller oss så triviel. Först och främst
derför, att den ej hade så rikliga tillfällen, som folket i
våra dagar att insupa andlig näring, och vidare emedan
ju dramat under medeltiden nästan betraktades som en
religiös handling, en art af predikan; de något långrandiga
sentenser, som här och hvar förekomma, torde ej generat
medeltidspubliken. Vill man på grund af dylika tekniska
otympligheter (från modern synpunkt sedt) utdöma detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
