Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Confrérie de la Passions 1 historia går tillbaka till de
sista åren af trettonhundratalet. Några pariserborgare
spelade nemligen då i köpingen Saint-Maur des Fossés;
fogden inlade emellertid sitt veto deremot, och efter åtskilliga
stridigheter mellan de båda parterna vädjade slutligen
borgarne till konungen, Charles VI. Denne öfvervar
personligen några af deras föreställningar, hvilka så behagade
honom, att han genom bref af den 4 December 1402, gaf
dem privilegiums på att i Paris uteslutande spela »quelque
mystère que ce soit, soit de la dite Passion et
Résurrection ou autre quelconque, tant de Saints comme de
Saintes qu’ils voudront eslire et mettre sus». Samtidigt
flyttade dessa borgare, hvilka sammanslutit sig till ett sällskap
under namn af Confrérie de la Passion, platsen för sina
föreställningar närmare Paris till Hôpital de la Trinité,
beläget utanför stadsmurarne åt Saint-Denis till och
ursprungligen bestämdt att upptaga pilgrimer och andra
resande, som anlände så sent på aftonen, att de ej kunde
få inträde i staden.
Såsom redan af namnet framgår, var det sällskapets
ursprungliga mening att endast egna sig åt uppförande af
religiösa dramer. Men säkerligen varade detta
förhållande ej länge; bröderna funno snart, att publiken behöfde
mera omvexling. Och huru för öfrigt kunna hålla borta
från denna ordentligt inredda teater, den enda, som under
ett hundra femtio år fans i det alltid — och ej minst
under medeltidens dagar — glada och nöjeslystna Paris,
alla de olika arter af skådespel, som då florerade?
Hvad farser och andra komiska mellanspel angå,
torde de knappast någonsin varit bannlysta från Confrériets
scen, ja väl svårligen från någon medeltidsscen
öfverhuf-vud. Redan i de liturgiska dramerna förekomma ju åt-
1 Parfait I, p. 41 ff. Beauchamps, Recherches sur les théâtres
rte France, I —III, Paris 1785. 8:0. I, p. 197 fl‘. Petit. Comédiens, kap.
IV; Mystères I. p. 412 fl’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
