Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Historiska dramer - 2) L’Istoire de la Destruction de Troye la grant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilleståndet för att göra ett besök i grekernas läger.
Tillsammans med Deyphebus och Troilus uppsöka de Achilles
i hans tält. De emottagas mycket höfligt, utbyta
kvickheter och börja derefter tala om allvarligare saker. »Jag
vet, att Ni hatar mig», säger Achilles till Hector, »och att
Ni önskar min död, men inom två och ett halft år skall
Ni förlora lifvet för min hand.» Hector föreslår, att den
långa striden skall afgöras medelst ett envig mellan dem
båda, och detta förslag vinner alla parters bifall. Man
begagnar äfven stilleståndet för att utvexla fångame.
Så följer en ny strid, i hvilken Hector ej deltar, ty
Andromache har haft en olycksbådande dröm. Men då han
slutligen ser de sina hårdt ansättas, låter han ej längre
hålla sig tillbaka, utan rusar in i striden och faller för
Achilles hand, som bakifrån nedstöter honom. Hectors
kropp föres till Troja, och tåget mötes af Cassandra, som
utbrister i veklagan och olycksprofetior. Priamus och
Hecuba svimma. Nu följa några af dramats mest patetiska
scener:
Mon filz Hector, j’aimasse mieulx
Que le sort de cette adventure
Feust venu sur moy qui suis vieulx
Et qui ay acomply nature.
Las fortune, tu m’es trop dure
D’avoir fait mon doulx filz mourir! . .
Or voy-ie ma desconfiture
Nul ne me pourroit secourir; ,
Helas! mon filz quant je souloye
Vous veoir arme devant mes yeulx,
Certainement je ne cregnoye
Homme qui feust dessoubz les cieulx! . . .
Ha Hecuba, ma doulce amye,
Regardez ycy vostre enfilant!
C’estoit le soulas de nostre vie
Et c’est nostre dueil maintenant!
Or esteit-il le plus plaisant,
Le plus parfait et le plus saige,
Le plus preux et le plus puissant,
Qui onques vesquist de son aage.
Las, mon cuer ne peult endurer
Qu’ il se parte d’entre nos bras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
