Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Historiska dramer - 3) La Vie Monsigneur Saint Loys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var väl ungefär samtidigt med utgifvandet af
ofvannämnda skrift, som han kom till Paris och bief en
medlem af Enfans sans souci’s glada sällskap, och dermed
kom att egna sig åt författandet och uppförandet af
dramer. Åtminstone veta vi, att han från och med 1502 till
omkring 1515 var ett slags hofdramaturg, hvilken i
förening med snickaren Jean Marchand åtog sig att
komponera och uppföra dramatiska tillställningar af hvarjehanda
art, dock som det tyckes, mest mystères mimés.
Det var i en gynsam tid, som Pierre Gringore från
hembygden vändt sina steg mot hufvudstaden och gjort
sitt inträde bland Enfans sans souci. Aldrig hade de och
Basochen njutit af en sådan frihet, som under dessa år.
Ännu medan Charles VIII lefde, hade drottningen, Anna
af Bretagne, visat dem sin ynnest med frikostiga gåfvor,
och Ludvig XII uppmuntrade deras spel både af
personlig smak, naturlig godlynthet och politik. Konungen, säger
traditionen, satte värde på ett godt skämt och harmades
ej, äfven om det gick ut öfver honom sjelf. En gång,
berättar en krönikör ‘, hade man framstält konungen sjelf
på scenen; han uppträdde med omlindadt hufvud, sjuk och
blek och begärde under höga rop något att dricka, men
ville ej förtära annat än smält guld. Konungen var den
förste, som skrattade åt detta skämt öfver hans snålhet,
och sade, att han tyckte bättre om, att folket skrattade
åt hans sparsamhet än gret öfver hans slöseri. Så uppfattade
åtminstone folket den tolerans som visades det fria ordet
under hans regering, men kanske dolde sig ej så litet
politik bak denna godlynthet. Ty tiderna voro oroliga, det
jäste i folket, och den allmänna opinionen var mäktigare
än någonsin. Ej under, att konungen, som förde en
äfven-tyrlig eröfrarepolitik i Italien, måste taga hänsyn till
densamma och begagnade sig af hvarjehanda medel för att
1 Chaftmvy p. 314.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
