Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dramer af sedeskildrande karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkliga individer, ej af abstrakta personligheter. Alla
äro de begränsade till sitt omfång; handlingen är buren
och sammanhållen af en idé. Diktionen är i allmänhet
synnerligen väl behandlad och visar, huru känslan för
formen är i stigande i denna tids dramatiska literatur. Ett
af dem har hemtat ämne direkt från antik källa. Dylika
drag häntyda på, att den växande antikströmningen ej
lemnat dem helt och hållet oberörda. Öfver hufvud taget
har medeltidsdramat aldrig nått högre än i denna grupp
af dramer. Dessa histoires stå i sjelfva verket den
kommande tragedien och komedien nära, och hade ej
medeltidsdramats utveckling genom antikriktningens
framtågande, blifvit stäckt, så hade just ur denna art af
medel-tidsdrama kunnat framgå ett drama i modern mening.
Redan Thomas Sibilet har insett detta, såsom det
framgår af den karakteristik han ger af denna art af
moralitet, hvilken han skarpt skiljer från den allegoriska1:
La Moralité françoise représente, en quelque sorte, la tragédie
grecque et latine, singulièrement en ce qu’elle traite faits graves et
principaux. Et si le François s’estoit rangé à ce que la fin de la moralité fust
toujours triste et doulourese, la moralité seroit tragédie.
Hela denna grupp af sedeskildrande dramer utgör ett
slags borgerlig komedi, hvilken ej så litet erinrar om la
comédie larmoyante under sjuttonhundratalet. I detta
sammanhang förtjenar det att påpekas, att Voltaire skrifvit
en komedi öfver samma ämne, som äfven finnes
behand-ladt i denna grupp af dramer: L’enfant prodigue.
L’estoire de Griseldis är det äldsta franska
profandrama, hvilket bevarats till våra dagar. Enligt en
anteckning i slutet af manuskriptet är det författadt år 1395.
En tradition, som ej förefaller osannolik, men ej heller är
1 Art poitique franqois. Paris 1573. Kap. VIIL (Citerad efter
en afskrift tillhörig professor H. Schuck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
