Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - II. Antikdramat var endast ett läsdrama - III. Den nya generationens omdömen om medeltidsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand emottagit 1500 francs för sin Cléopåtre, dog några
år derefter, fattig och öfvergifven, med bittra ord på sina
läppar mot Charles IX. Han efterlemnade ett visst antal
dramer, achevées ou pendues au croc, hvilka icke en gång
trycktes. Huru utfar ej Jean de la Taille mot
konungar-nes och adelsmännens ringaktning för vetenskaper och
konster, huru klagar han ej öfver »denna jernålders
ständiga inbördeskrig och religionstvister»! Och huru trött
var ej Garnier mot slutet af sitt lif på att skrifva
tragedier, hvilka aldrig någon bekymrade sig om att uppföra!
Äfven i sjelfva tragedierna komma dessa känslor, om ock
maskerade i historisk drägt, till utbrott. Porcie och Les
Juives af Garnier äro fylda af denna mäktiga sorg öfver
tidens oro och strider, och det var äfven för att gifva dessa
känslor uttryck, som Jean de la Taille skref sin Saul le
Furieax. Århundradet lefde ett så kraftigt verklighetslif,
dess intresse upptogs så helt af de sociala och politiska
stridigheterna, att det ej hade någon tid att gifva åt
lite-raturen.
Också se vi, huru hela den unga brigaden af
författare, hvilken störtat fram så segerstolt, inom några år
var sprängd; fältropet hade knappast förklingat i luften,
förrän hela skaran var som bortblåst för vinden. Deras
dramatiska bana blef synnerligen kort, endast en
ung-domssysselsättning. Flere af dessa författare dogo unga,
de andre fullföljde ej sina literära sträfvanden, utan
räddade sig öfver i andra ställningar. Det är också orsaken,
hvarför tragedien först kom till blomstring i följande
sekel.
III.
Det var icke med blida ögon, som den nya
bildningens män sågo medeltidsteatern ännu stå upprätt och trots
alla angrepp ännu hafva en trofast och intresserad publik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
