Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Den nya generationens omdömen om medeltidsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne furent jamais, comme la mort, la Vérité, l’Avarice, le
Monde et d’autres.» Allt detta är lika tydligt rigtadt mot
medeltidsteatern, der man ej någonsin dragit sig för. att
flå en apostel lefvande par faintise. Och det skäl, som
han anför, för att man ej skall bringa dylikt fram för
publikens ögon, är ganska betecknande: åskådaren inser strax,
att det endast är »låtsadt» — det ger ej längre illusion.
Och i sjelfva verket var det just denna orsak, som i sinom
tid dödade medeltidens mise en scène. Och lika uppenbart
syftar han i de sist anförda orden på moraliteten med dess
allegoriska personligheter. Vidare skall tragedien vara
indelad i fem akter, och en kör skall uppträda vid slutet
af hvarje akt. Man bör ej heller begynna en tragedi med
handlingens början utan mot dess midt eller slut, och äfven
mot denna regel syndade ju i allmänhet medeltidsdramat,
som ofta tog sin hjelte i vaggan och följde honom till
grafven. Derpå följer ett långt utfall mot »les jeux qui
ne sont faicts selon le vrai art et qui ne peuvent estre
que choses ignorantes, malfaites, indignes d’en faire cas,
et qui ne deussent servir de passetemps qu’ aux varlets
et menu populaire.» Så fortsätter han: »Et voudroit bien
qu’on eust banny de France telles amères epiceries qui
gastent le goust de nostre langue et qu’au lieu on y eust
adopté et naturalisé la vraie Tragédie et Commedie qui
n’y sont encore en grand peine parvenues.» Följer så ett
utfall mot de oskolade skådespelare, som uppträda i dessa
stycken, och mot tidens oliterära hofmän, hvilka utfara
mot tragedien och dock aldrig hafva sett verkliga
tragedier, endast sådana, som buro tragediens namn utan att
ega dennas ämne eller komposition (Tragédies ou
Gomme-dies qui n’ont que le tiltre seulement sans le subiet, ng la
disposition) ett tydligt angrepp rigtadt mot de många rena
medeltidsdramer, som presenterade sig under titeln tra*
gedi eller tragikomedi. Med andra ord, allt hvad en
tragedi ej bör vara, det är medeltidsdramat; och hela Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
