Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 3) Lucelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre år före Larivey har han teoretiskt häfdat
prosans företräde framför poesien i dramatisk framställning.
Den inledning, i hvilken han redogör för sina åsigter i
denna under tidernas lopp ofta aktuella och aldrig lösta
fråga, utgör ej det minst intressanta i detta drama.
Dramats uppgift, det allvarligas såväl som det
komiskas, säger Louis de Jars i sin dedikation, är att
framställa menskliga handlingar på ett sätt, som kommer
naturen så nära som möjligt. Från denna synpunkt tyckes
det författaren långt naturligare att personerna tala prosa
än vers;
. . . parce que. négotiant les uns avec les autres, l’on n’a pas accoutumé
de parler en ritme, encore moins les valets, chambrières, et autres leurs
semblables qui y sont souvent introduits et d’ailleurs la difficulté du vers
contraint quelquefois de telle façon ceux qui n’ont la poesie de nature
et leur osto si bien la liberté du langage et propriété d’aucunes phrases,
qu’ils sont contraint se retrancher en plusieurs bons discours, propres
à expliquer l’effet et les sens de ce qu’ils ont envie d’exprimer. A quoi
plusieurs des anciens Latins et Modernes Italiens ayant égard, ont mieux
aimé se servir de la prose haussant et baissant leur stilo et amplifiant
leurs discours selon la qualité, passion ou affection des personnages qu’ils
representoient en leurs comédies ou tragédies.
Liknande åsigter skulle uiider sjuttonhundratalet
framställas af Diderot, den ifrige talsmannen för le genre
sérieux, den tidens borgerliga drama.
Denna dedikation är ett program, sjelfva stycket är
nästan ett schema för tragikomedien. Louis de Jars har
synbarligen satt sig en ära i att uppfylla alla de
fordringar, som man under århundradets lopp uppstält på genren.
Han har en allvarlig händelse, som slutar lyckligt,
personer ur alla samhällsklasser: en baron, en bankir,
betjen-ter och kammarjungfrur och slutligen den högst
tragikomiska hjelten i detta allvarliga drama, hvilken i de fyra
första akterna är bankbokhållare, men i den femte afslöjas
som polsk prins. Han har anslagit alla tonarter; hans
baron talar i preciöst tillslipade fraser, bankiren är
patetisk, betjenterna komiska, bankbokhållaren prosaiskt nyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
