Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 3) Lucelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter ocli Lucelle smäktande och kärlekskrank. På en gång
har han sökt att skrifva en pompös tragedi, ett
romantiskt äfventyrsdrama och en borgerlig komedi.
Men försöket har icke lyckats; intrigen är för
barockt osannolik, hela intrycket af hans drama för brokigt.
Och dock är det ej utan förtjenster. Hans stil, så preciös
och maniererad den än är, saknar dock ej behag; den är
färgrik och fantasifull. Och under sitt jägtande efter olika
stilarter har han äfven i några scener träffat den
borgerliga komediens naturliga konversationston, såsom också
Faguet med fin blick framhäft.
Minst af allt är detta drama emellertid tråkigt, skada
blott, att det stundom verkar komiskt äfven i de tragiska
och rörande scenerna. Baron de S. Amour är förälskad
och för sin förtrogne Sieur de Bel-accueil beskrifver han
föremålets skönhet:
Eljo n’est moindre que le diamant ontro les pierres precieuses ny
quo la rose entre les fleurs: m’assurant que le parfait pinceau d’Apelles
ne sauroit rion feindre de plus beau. Car je lui ay veu une tresse crespo
et blonde, mignardement arrangée en façon de deux arcs triomphaux
sur un large front d’yvoiro poly, ayant opinion que ce soit les raiz du
petit archorot, fils do Venus. Son teint est plus clair quo n‘est l’aurore
matinale, lorsquo Phoebus nous ramène le jour. Les roses, les lys et
toutes les graces avec une humaine douceur se lisent sur sa delicate
face. Puis sous deux très deliez sourcils sont deux yeux: Que dis-je?
Ains deux astres éblouyssant, autour desquelles Amour volette, attend et
epio les infortunez amans qui se vont perdre aux filets, qu’il a tendus
du poil doré de ceste amoureuse maîtresse, pour soudain leur décocher
le trait qui mil et mil fois le jour leur fait endurer un agréable trépas.
Konversationen mellan baronen och hans förtrogne
fortgår länge i denna ömt smäktande, med antiteser och
paradoxer gladt lekande stil, tillspetsad i repliken som i
ett modernt konversationsstycke, blomstrande och fyld med
mytologiska häntydningar som endast i dessa
senrenässansens dagar. Med ett ord, en stil som i hög grad är
maniererad, men genom sitt lif och sin färgrikedom ej är utan
behag. Samtiden har satt värde på dessa discours med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
