Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 3) Lucelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i slägt med Shaksperes klowner ocli den italienska
komediens betjenttyper och liksom dessa en intrigmakare och
en intrigupplösare. Bankiren gör honom förebråelser och
framhåller deremot sin bokhållare Ascagne, hvilken är så
ordentlig, så kunnig; han kan fyra språk, latin, franska,
italienska och spanska. Men den oförbätterlige Philipin
svarar: »det kan jag med, à savoir Normand, Parisien, Picard
et bon jargon de Grève.» Ascagne, som nu uppträder,
motsvarar fullständigt den beskrifning, hans herre gifvit
af honom: han är ett ideal af en korrekt bankbokhållare;
allt har han anordnat, innan hans herre ännu bedt derom,
och han har goda svar på allt.
Innan första akten slutar, presenteras äfven
hjeltin-nan, den oförlikneliga Lucelle, hvilken ger sitt hjerta luft
inför sin förtrogna:
Je ne sais, Marguerite, ma grande amie, quel humeur depuis deux
mois va roullant dans meB os, ine changeant ma gayeté coutumière en
tristesse, mes ris en sanglot.
Men Marguerite kan upplysa derom: det är Ascagne,
som stört hennes hjertefrid, hvilket ej är underligt, ty han
har så många förträffliga egenskaper:
"Véritablement qui voit Ascagne, ne voit pas tout à coup ses
perfections: car il scait de tout, de telle sorte que personne no luy en
sçau-roit rien monstrer. Il ny a que deux jours qu’ on vouloit bailler en
payement un cheval d’Espagne à monsieur vostre père qui le fit monter
dessus: mais je ne vis en ma vie si dextrement manier un cheval qu à
lors tant à bonds, passades que courbette. Et outre ce il joue très bien
de tous instrumens."
Men som Marguerite filosofiskt anmärker: dygden står
ej mera i någon hög kurs — »man kommer att gifva er
en rik och välboren herre, och Ascagne är hvarken rik
eller välboren; han är son till en fattig fiskare».
I andra akten tillkännager också bankiren för sin
dotter, att baronen begärt hennes hand, och detta i ett
språk, som verkligen är den borgerliga komediens
naturliga uttryckssätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
