Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - IV. Alexandre Hardy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deraf är den, att åskådaren ej riktigt vet, hvar han
befinner sig. Förhållandet var icke annorlunda i de andra
samtida tragedierna (i Scudérys Mort de César och
Corneilles Médée t. ex.)
Men man sträfvade alltjemt vidare på den inslagna
vägen. Horace, Cinna och framförallt Polyeucte beteckna
märkestenar framåt. Men kan man verkligen säga, att
Corneille någonsin kände sig fullt hemma i detta system,
han som alltid hade en viss förkärlek från sin ungdom
för den yttre handlingen i ett drama? Är det ej först
med Racine, som man kan säga, att de tre enheterna ej
längre generade? Hos honom är man fjerran från alla
händelser i yttre mening; i hans drama är det endast den
sista slutkedjan i en lång följd af händelser, som föres
fram för våra ögon: hans drama är helt katastrof och
psykologisk utveckling, och handlingen, rummet och tiden
äro inneslutna inom en så liten krets, att dessa tre regler,
hvilka vållat Corneille så mycken plåga, aldrig gjorde
honom någon svårighet.
1 Se Rigal, E., De rétablissement de la tragédie en France i
Revue d’art dramatique. VII, p. 65 if.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
