Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sjätte sinnets uppodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jäktande tillvaro fylld af idel jordiska
bekymmer eller förströelser minska de
sin andliga receptivitet. Är det ett
värdigt lif för en evighetsvarelse att
uteslutande sysselsätta sig med att äta,
dricka, kläda sig, arbeta, roa sig —
och förtala sin nästa . . . ?
Det finnes väl ingen människa, som
är så öfverhopad af göromål, att hon
ej någon stund på dagen eller natten
skulle kunna skaffa sig tid att åter-
knyta förbindelsen med den värld, som
hon härstammar från, och dit hon om
några korta år skall återvända.
Mången invänder kanske: — »Jag
kan ej bedja!» Den människa, som talar
så, har drifvit långt bort från hemmet —
så långt att hon glömt sin andes mo-
dersmål.
Bönens effektivitet beror på den bed-
jandes sinnesstämning och ej på det
sätt, hvarpå tanken formuleras. Det är
följaktligen ej de rätta orden utan det
rätta sinnet, som saknas, då oförmåga
att bedja uppstår. Ett dylikt tillstånd
är i hög grad beklagligt, ty det är ett
sine qua non för själens helsa att vi
— åtminstone en kort stund dagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
