Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Nu var skåpet tomt. Der fanns
intet kvar. Det var tomt och öde
som Fridas lif.
Hviken hemsk begrafning!
Frida hade sett sin far vigas till den
eviga hvilan. De hade skilts i kärlek.
Han var död, men han lefde kvar i
hennes minne. Han var borta, men
han stod henne nära ändå. De två
skulle en dag återse hvarandra. Tröste-
fulla tanke! —
Men Göran! — Han lefde . . . Blott
för henne var han död. Hvad som
skilde dem åt det var ej Guds vilja
— det var hans egen!
Sådant är tungt att bära.
Det är tungt att sörja en lefvande
som död. Då finnes intet hopp om
återförening kvar, vare sig i detta lif-
vet eller i det nästa.
Fridas själ fylldes af ångest.
Skulle Gud kunna förlåta Göran? —
Att förneka det bästa inom sig —
att själf utskratta den renaste känsla
hvaraf ens själ är mäktig — är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
