Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlamande, magnetlika invärkan, de draga
honom bort . .. nedåt, nedåt.
Man har ju sagt honom att hvar
människa är hvad hon arbetar. En gång
(det tyckes honom redan sa aflägset)
hoppades han att i konsten finna sig själf,
varda en helgjuten, en stor personlighet.
Nu fruktar han att mulet blir
handtvär-karns tvungna förnöjsamhet. Han har
nedsatt sig själf och därmed det
kommande, som skall fylla hans lif — icke
Skönheten, kanske Nyttan, säkert
Hvardagligheten. Hvad han vågat kalla talang,
en ovanlig talang, var endast vanlig
äregirighet och afundsjuka. Dessutom har
han icke förstått att ställa sig .
Naväl. sa ma han <la lydigt böja sig.
lydigt ga styffadrens ärenden. Eftersom
han varit och är ett stort barn, sa bör
han knäppa ihop sina händer till tack för
hvad som varit och är. Sedan vill han
griifva sig lagt ned bland de obemärkta,
öfver hvilkas niva han icke får höja sig.
Och aldrig, aldrig mera skall han
djiirf-vas vända sina skumma, blinda ögon mot
ljuset i rymderna där ofvau!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
