Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemma igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har gett honom livet precis lika mycket som ni,
kära doktorinnan, brukade Susan säga. — Jag rår om honom
precis lika mycket som hans mamma. — Och det var
faktiskt alltid till Susan, som Shirley sprang, när det skulle
blåsas på det ställe, där han stött sig, när han ville bli
vyssjad till sömns — sådana pretentioner hade han! —
eller när det gällde att slippa undan en liten lugg eller litet
välförtjänt smäll på små tassarna. Susan hade gett alla
de Blytheska barnen smisk, när hon tyckte de behövde det
för sitt sanna bästa, men Shirley ville hon aldrig smälla,
och inte heller fick hans mamma lov att göra det. En gång
hade hans pappa i uppfostringssyfte förgripit sig på hans
lilla person, och Susan hade blivit utom sig av förtrytelse
och på många veckor inte velat grädda någon paj åt
doktorn.
— Vet han inte skäms! Ska han narra vårt änglabarn
att gråta, snälla doktorinnan? sade hon.
Hon hade tagit Shirley med sig till sin brors hem,
medan föräldrarna voro ute på resa. Alla de andra barnen
hade hämtats till Avonlea, och sålunda hade hon fått ha
sin lille sockertopp alldeles för sig själv i hela tre
månader. Susan var i alla fall mycket glad, när hon var
tillbaka på Ingleside och hade alla sina älsklingar omkring
sig. Ingleside var hennes värld, och i den regerade hon
som envåldshärskarinna. Ej ens Anne brukade ha
någonting att anmärka på hennes sätt att styra och ställa, till
stor förargelse för fru Rachel Lynde uppe vid Grönkulla,
som med dyster uppsyn meddelade Anne, så ofta hon var
på besök vid Fyra vindars hamn, att hon lät »den där
Susan» alldeles topprida sig, men nog skulle komma att
ångra sig förr eller senare … Det var så säkert som
amen i kyrkan.
— Här kommer Cornelia Bryant nere på strandvägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
