Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemma igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tvivlar inte på att vi bli utrustade med stor skönhet,
när vi blivit änglar, men vad är det egentligen för glädje
med det? Men från det ena till det andra, så hörde jag,
att stackars fru Harrison Miller nere vid hamnen försökte
hänga sig i förra veckan.
— O vad säger du, Susan?
— Lugna sej, lilla doktorinnan. Det gick inte för henne.
Men jag klandrar henne visst inte för att hon gjorde
försöket, en så’n gemen lymmel har hon till man. Men hon
var mycket dum, som tänkte ta livet av sig och på så sätt
ge honom fria händer att gifta om sig. Hade jag varit i
hennes kläder, doktorinnan, skulle jag ha gjort mitt bästa
för att göra livet surt för karlen, så att han själv skaffat
sig en repstump och gått ut i vedbon. I alla fall vill jag
säga, att jag kan rakt inte gilla, att folk går och hänger sig.
— Vad är det egentligen med den där Harrison Miller?
frågade Anne. — Jag tycker han alltid ställer till förargelse.
— Ja, somliga säger, att han är väckt, men andra
påstår, att han är bara elak. Det är nog inte så gott att
avgöra vilketdera. Det finns dagar, då han grälar och
dundrar mot alla, därför att han tror, att han är förutbestämd
till den eviga pinan. Se’n finns det dagar, då han säger,
att han struntar i hela svavelsjön, och bara sätter sig att
stormsupa. Jag för min enkla del tror nu inte, att han är
klar i knoppen, för alla de, som tillhör den där grenen av
släkten Millen, har varit liksom litet vridna. Hans farfar
blev alldeles galen. Han trodde, att han hade stora svarta
spindlar runt omkring sig. De kröpo över honom och
firade sig ned i luften på trådar. Jag hoppas jag aldrig ska
gå ifrån det vettet jag har, kära doktorinnan, och inte tror
jag heller det är nå’n risk, för vi plägar ha gott förstånd,
vi Bakerar. Men om nu en allvis försyn skulle foga så, att
jag bleve litet snurrig, så hoppas jag, att det inte måtte ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
