- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
21

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Barnen på Ingleside

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.

Barnen på Ingleside.



Mitt på dagen lekte barnen Blythe gärna i det höga,
mjuka gräset i skuggan av den lummiga lönndungen mellan
deras egen gård och Glen S:t Marys lilla sjö. Men när
det började kvällas och skymningen föll, kunde ingen
lekplats jämföras med den lilla dalen bakom lönnplanteringen.
Den kunde just höra hemma i en saga, tyckte de, här var
älvornas rike. En gång hade de suttit i Inglesides
vindsfönster och blickat ut i det fina regndis med då och då
frambrytande solglimtar, som avlöst det våldsamma
åskvädret, och då hade de sett hur en praktfull regnbåge stod
som en bro just över deras älskade plats. Och dess ena
ända tycktes utgå från den punkt, där en liten vik av sjön
sträckte sig inåt dalens mynning.

— Låt oss kalla den Regnbågens dal, sade Walter helt
förtjust, och Regnbågens dal fick den också heta efter den
dagen.

Utanför Regnbågens dal kunde det hända, att blåsten ven
fram i häftiga ilar. Men in i dalen hittade bara milda
fläktar. Små slingrande älvstigar löpte kors och tvärs
mellan de med grön, sammetslen mossa klädda
granrötterna. Vilda körsbärsträd, vilkas kronor under
blomningstiden skimrade liksom i ett vitt ljusflor, växte över hela
dalen, omväxlande med de mörka granarna. En liten
porlande bäck med klargula blänk av bärnsten rann fram
genom dalsänkan. Byns hus lågo just lagom långt bort
för att inte störa idyllen; bara vid dalens övre ända låg
en liten övergiven, nära nog fallfärdig stuga, som
kallades »det gamla Baileyhuset». Där hade ingen bott på många
år, men en vall av torv och sten, där gräset växte frodigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free