Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Barnen på Ingleside
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och högt, löpte runt omkring stugan, och innanför vallen
utbredde sig en gammal trädgård, där barnen från Ingleside
kunde hitta violer och tusenskönor och liljekonvaljer, som
blommade långt efter det deras små systrar på de mera
solbelysta markerna vissnat. För resten var trädgården
nästan övervuxen av höga vitblommiga kumminstånd, som
gungade och svallade likt ett skumkrönt hav under
sommarens månskensnätter.
Söderut låg den lilla insjön, och på andra sidan
begränsades utsikten av de purpurbruna skogarna i fjärran.
Blott här och där, på någon hög kulle, sågs en enslig grå
stuga blicka ned på byn och hamnen. Fastän Regnbågens
dal på det hela taget låg så nära bebodda trakter, vilade
det i alla fall över den en stämning av vildmark och
skogsensamhet, som mycket tilltalade barnen på Ingleside.
Dalen var full av små trevliga sänkor i marken, och
den största av dem var det tillhåll, som de allra bäst tyckte
om. Nere i den sänkan växte en liten dunge av unga
granar, och mellan deras stammar utbredde sig en liten
ängsmatta, som sakta sluttade ned mot bäckens rand. Invid
bäcken stod en silverbjörk, ett vackert träd med stolt och
rak stam, som Walter givit namnet »Vita frun». Denna
lilla sänka hyste också »Det älskande paret» — som Walter
kallade en gran och en lönn, vilka växte så tätt intill
varandra, att deras grenar på ett oupplösligt sätt flätat sig
samman. Jem hade hängt upp en gammal rem med
slädbjällror, som han fått av smeden i byn, på Det älskande
paret, och så fort en liten vindkåre drog genom lövverket,
klingade de små klockorna, alldeles som om en älvas hand
satt dem i rörelse.
— Vad det känns trevligt att vara hemma igen! sade
Nan. — Det är i alla fall så, att ingenstans i Avonlea finns
det något ställe så vackert som Regnbågens dal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
