Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Barnen i prästgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade en gång förskräckligt chockerat gamla fru Taylor, den
otröstliga änkan efter flera hänsovna män, genom att
näbbigt förklara — till på köpet just i själva kyrkporten:
— Världen är visst ingen tåredal, fru Taylor. Man ska
skratta i den och inte gråta.
Den lilla tankfulla Una var just inte fallen för skratt.
Det raka svarta hårets glanslösa flätor släppte inte fram
några små okynniga slingor, och de mandelformiga,
mörkblå ögonen buro ett uttryck av sorgsenhet och svårmod.
Ett blygt, drömmande leende trädde stundom fram i
hennes smala ansikte, och då skymtade de små vita tänderna.
Hon var mycket mer känslig för den allmänna meningen
än Faith, och hon hade en vag uppfattning av att det var
någonting på tok med familjens vanor och sätt att inrätta
sig. Hon ville så gärna rätta på dem, men hon visste inte
hur det skulle gå till. Då och då dammade hon möblerna,
men det var så sällan hon kunde finna dammtrasan, för den
låg aldrig två gånger å rad på samma ställe. Och när
klädesborsten låg framme, försökte hon på lördagarna
borsta pappas bästa svarta kläder, så han skulle vara fin
till söndagen, och en gång sydde hon i en lossnad knapp
med en grov vit trådända. När pastorn klivit upp på
predikstolen dagen därpå, slog vartenda kvinnligt öga ned
på den knappen, och det taltes i veckor om den i
syföreningen.
Karl hade sin döda mors klara, mörkblå ögon, som
stadiga och orädda mötte en annan blick, samt hennes bruna
hår med glimtar av guld. Han kände alla skalbaggars
hemligheter och hade ett slags frimureri med bin och myror.
Una tyckte inte om att sitta bredvid honom, för man kunde
aldrig veta vad han gick och bar på sig för något litet
vidrigt kräk i sin ficka. Jerry vägrade att ligga i samma
säng som han, för Karl hade en gång tagit in en snok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
