- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
37

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Barnen i prästgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vad är det här luktar? avbröt Karl och vädrade i luften.

Alla kände nu den lukten. En verkligt delikat lukt kom
svävande i den stilla aftonluften från det håll, där
prästgårdsägorna sluttade ned mot en liten av lövdungar
uppfylld dalsänka.

— Jag blir riktigt hungrig, när jag känner det, sade
Jerry. — Det kommer från nå’nting, som steks.

— Vi hade bara bröd och sirap till kvällsvard och kall
evighetsstek till middag, sade Una klagande.

Tant Martha hade för vana att koka ett stort stycke
fårbringa i början av veckan och sen sätta fram den, flottig
och kall, så länge den varade. Denna ej särdeles omtyckta
rätt hade Faith en gång i ett inspirerat ögonblick givit
namnet »evighetsstek», och så kallades den alltid i prästgården.

— Låt oss gå och se efter varifrån lukten kommer,
föreslog Jerry.

De hoppade alla upp, skuttade över ängen som livade
hundvalpar, svängde sig över en gärdesgård och störtade
utför den mossiga sluttningen, vägledda av den aptitliga
lukten, som med varje minut blev starkare. Efter en liten
stund anlände de flåsande och andfådda till Regnbågens dal,
den helgedom, där barnen Blythe just skulle till att läsa till
bords och äta sina stekta foreller.

Prästgårdsbarnen hejdade sig hastigt i sitt vilda lopp
och sågo något förlägna ut. Una önskade inom sig, att
de inte haft fullt så bråttom. Men Diana Blythe förmådde
behärska både denna och än svårare situationer. Hon gick
emot de främmande barnen och smålog mot dem som en
god kamrat.

— Jag vet bestämt vilka ni är, sade hon. — Ni hör
hemma i prästgården, gör ni inte det?

Faith nickade med alla skrattgroparna i sitt runda
ansikte framme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free