- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
43

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mary Vance kommer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jo, jag går.

— Då går vi allihop, sade Faith.

Hela kvartetten klättrade uppför den rankiga stegen,
varvid särskilt Jerry och Faith utvecklade ett mycket stort
mod. Una var blek av rädsla. Karl talade enligt vad
det kunde tyckas fullt obesvärat om utsikten att möjligen
anträffa en levande läderlapp uppe på loftet. Han ville
mycket gärna se hur en sådan tog sig ut vid dagsljus.

När de hoppat ned från stegens översta pinne, sågo de
vad det var, som frambragt bullret, och den synen gjorde
dem mållösa i åtskilliga sekunder.

I en fördjupning i höet låg en flicka hopkrupen, och
hon såg ut precis som om hon nyss vaknat upp ur sömnen.
När hon blev varse det oväntade besök hon fick på sin
undangömda tillflyktsort, reste hon sig — efter vad det
kunde tyckas på något sviktande ben. Och i det klara
solsken, som strömmade in genom det av spindelvävar
överdragna fönstret bakom henne, sågo de, att det bruna,
magra ansiktet var mycket blekt under solbrännan. Hon
hade två flätor av stripigt, grågult hår och mycket konstiga
ögon — som biåsur mjölk, tänkte prästgårdsbarnen, där
de stodo och stirrade på henne, halvt fientligt, halvt
medlidsamt. De voro i själva verket så ljus- eller snarare
mattblå, att de sågo nästan vita ut, särskilt i jämförelse
med den smala, svarta ring, som omslöt ögats
regnbågshinna. Hon var barhuvad och barfota och iförd en
gammal trasig och utblekt rutig klänning, mycket för kort och
snäv för henne. Vad åldern beträffar, så var det mycket
svårt att avgöra den, när man endast såg på det vissna
och liksom skrumpna ansiktet, men rättade man sig efter
flickans längd, så borde hon väl vara en tolv år gammal.

— Vem är du? frågade Jerry.

Flickan såg sig omkring liksom om hon stod i begrepp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free