Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mary Vance kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt henne i en månad förra sommaren, och hellre vill jag
då tjäna hos den onde själv.
Sensation numro två. Men Una såg litet tveksam ut.
— Då tänkte jag: ånej, det blir ingenting av. Jag hade
sjuttio cent, som jag sparat; dem fick jag av fru
Crawford i våras för att jag satte potatis åt henne. Det visste
inte fru Wiley om, den leda markattan. Hon var borta på
besök hos sin kusin, när jag satte dem. Jag tänkte jag
skulle kila hit bort till The Glen och köpa mig en biljett
på tåget till Charlottetown och försöka få något arbete där.
För nog kan jag arbeta och gno och stå i, alltid, det kan
jag försäkra. Jag går inte och drar benen efter mej. Då
smet jag alltså ut i torsdags morse, innan fru Wiley hunnit
komma i tofflorna, och så gick jag till The Glen — det är
närapå elva kilometer. Och när jag kom fram till staschon,
så märkte jag, att jag hade tappat mina pengar. Inte vet
jag var — inte vet jag hur det hade gått till. Men borta
va’ di. Jag visste inte min levande råd. Om jag gick
tebaks till gumman Wiley, så skulle hon flå huden av mej.
Därför gick jag upp på höskullen i den gamla ladan och
gömde mej.
— Och vad tänker du göra nu? frågade Jerry.
— Jag vet inte. Jag får väl gå tillbaka igen och ta
min medicin. Den illa gör, han illa far, men se jag har
farit illa hela tiden, fastän jag gjort så gott jag har kunnat.
Nu, när jag har fått lite mat i magen, tycker jag liksom
att jag bättre kan stå ut med det.
Men fruktan låg bakom trotset i Marys ögon. Una tog
ett litet skutt från den ena gravhällen till den andra och
lade sin arm omkring Marys axlar.
— Gå inte tillbaka till den där styggan. Stanna kvar
här hos oss.
— Ack, fru Wiley kommer nog att hitta mig, sade Mary.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
