- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
49

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mary Vance kommer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och blånaders skuli, och hon ville inte ha medlidande. Hon
ville, att hennes jämnåriga skulle avundas henne. Nu såg
hon sig muntert omkring. Hennes egendomliga ögon voro
nu ej längre matta av hunger, de tindrade tvärtom med en
livlig glans. Hon skulle minsann visa de här barnen vad
hon var för ett slags person.

— Och jag har varit gräsligt sjuk i min dar, sade hon
stolt. — Det är nog inte många ungar, som skulle ha klarat
sig ur så’na sjukdomar, som jag har haft. Jag har gått
igenom både scharlakansfeber och mässling och svullna
körtlar och kikhosta och lunginflamation. Och jag vill nu
inte tala om så röjmatisten har satt åt mej ibland …

— Var du nå’n gång dödligt sjuk? frågade Una.

— Det vet jag inte, sade Mary tveksamt. — Men det
var jag säkert.

— Inte var hon det, sade Jerry spefullt. — Är man
dödligt sjuk, så kolar man av.

— Ja, inte har jag kolat av riktigt, sade Mary, men
mycket har det då inte fattats. En gång så trodde de, att
jag var alldeles död, och skulle just till att lägga ett lakan
om mej och bära ut mej i vedbon, men så kvickna’ jag
till och satte mej opp i sängen. Och så dröjde det inte
länge förrän jag var på benen igen.

— Hur känns det att vara halvdöd? frågade Jerry nyfiket.

— Det känns ingenting särskilt. Jag visste inte av’et
förrän flera dar efteråt. Det var när jag hade
lunginflammation. Fru Wiley ville inte skicka bud på doktorn —
hon sa, att hon ville visst inte kosta på sej en så’n utgift
för en lagårdspigas skull. Gamla tant MacAllister skötte
mig med grötar. Henne har jag att tacka för att jag
repade mig igen. Men ibland önskar jag, att jag dött med
den andra halvan också, så hade man varit ifrån’et
alltihop. Då hade jag haft’et bättre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free