- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
62

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mary stannar i prästgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Har du nån’sin sett några?

— Åh, hundratals, sade Mary genast.

— Hur ser spöken ut? frågade Karl.

— Gräsligt hemska. Di är klädda i vitt från topp till
tå, det är förstås deras svepning, och så sticker det ut en
dödskalle och scheletthänder och schelettfötter.

— Vad gör du, när du får se ett spöke? frågade Una.

— Jag springer som om den lede själv var ätter mej,
sade Mary. Så mötte hon Walters ögon och blev mycket
röd i ansiktet. Mary var rädd för Walter. Till
prästgårdsflickorna sade hon, att hans ögon gjorde henne »nervös».

— När jag tittar in i dem, så tänker jag på alla
osanningar jag sagt, förklarade hon, och så önskar jag, att jag
inte ljugit fullt så mycket.

Jem var den hon mest kände sig dragen till. När han
tog henne med sig upp i vindskupan på Ingleside och
visade henne den rara samling med märkvärdiga föremål,
som kapten Jim Boyd testamenterat till honom, blev hon
ofantligt smickrad och glad. Karls hjärta vann hon också
genom det intresse hon ådagalade för hans skalbaggar och
myror. Det kunde inte förnekas, att Mary drog bättre
jämnt med gossarna än med flickorna. Redan den andra
dagen kom hon ihop sig med Nan Blythe.

— Din mamma är en trollpacka, sade hon föraktfullt
till Nan. — Det är alla rödhåriga fruntimmer. De far till
Blåkulla på en kvast påsknatten. Och först smörjer di
kvasten med salva ur ett bockhorn.

Så grälade hon och Faith om tuppen. Mary sade, att
han hade för kort stjärt. Faith svarade förargad, att Gud,
som skapat så många underliga fåglar nere vid ekvatorn,
visste nog hur lång en tuppstjärt borde vara. Efter den
dispyten talade de ej med varandra på en hel dag.

Mary behandlade Unas enögda docka, som mist peruken,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free