- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
64

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mary stannar i prästgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älskade henne. Men intressant funno de henne alltid. De
fogade sig därför helt beskedligt i att hon liksom övertog
ledningen, och efter fjorton dagar hade de kommit därhän,
att de tyckte, att de alltid haft henne hos sig.

— Det är ändå vådligt besynnerligt, att fru Wiley inte
har velat ha tag i mej, sade Mary en dag. — Jag begriper
det inte.

— Hon kanske alls inte bryr sig om att bråka med att
få dig tillbaka, sade Una. — Och då kan du alltid stanna
här hos oss.

— Huset är inte riktigt så stort, att både jag och eran
tant Martha får rum här, sade Mary och såg menande ut.

— Det är visst gott och bra, att man alltid får äta sej mätt
— ni må tro, att jag undrade förr i världen hur det kunde
kännas — men maten kan göras bra mycket go’are i
lagningen än vad hon gör. För resten kan det gott hända,
att fru Wiley kommer hit, rätt vad det är. Hon har allt
inte glömt mej. Jag tänker just inte så mycket på det om
dagen, men däruppe på vinden, se’n det har blivit mörkt,
där må ni tro, att jag ligger och funderar, och tankarna
går runt, runt i min hjärna. Usch, det är en otäck värld
vi lever i. Får hon tag i mej, kommer hon förstås att klå
mig alldeles fördärvad — satans markatta!

— Men Mary, vad tänker du på, som säger så’na fula
ord, riktiga svärord, sade Una förebrående. — Du har ju
lovat mig, att du aldrig mer skulle säga sådana ord.

— Asch, det var väl ingenting, sade Mary. — Jag
säger som det är, jag. Om du visste hur många bra mycket
värre ord jag skulle kunna dra på med, om jag bara ville,
så skulle du inte bråka för det där, som nyss slank ur
munnen på mej. Och det var ju om fru Wiley. Har du
tänkt på att jag inte har ljugit en enda gång, se’n jag kom
hit till er?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free