Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Una gör slag i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Mary var i alla fali under de närmast följande
dagarna inte i sina rätta lektag. Hon anförtrodde Una, att
ju mer hon tänkte på att komma tillbaka till barnhemmet,
desto värre gruvade hon sig för det. Una brydde sin lilla
hjärna för att hitta på någon utväg, men det var Nan Blythe,
som kom de grubblande och funderande flickorna till
undsättning med ett ganska överraskande förslag.
— Fru Elliott kunde väl själv ta Mary. Hon bor i ett
väldigt stort hus, och hennes man vill ju alltid, att hon ska
ta hjälp. Det skulle väl vara en utmärkt plats för Mary.
Men hon får lov att hålla sig i skinnet och uppföra sig
som folk.
— O Nan, tror du verkligen, att fru Elliott skulle vilja
ta henne?
— Det kunde då aldrig skada, om du frågade henne rent
ut, sade Nan.
Till en början tyckte inte Una, att hon kunde det. Hon
var så blyg, att det för henne var ytterst påkostande att
bedja en annan människa om en tjänst. Och hon hyste
en faslig respekt för den energiska fru Elliott, som alltid
hade så många järn i elden. Hon tyckte bra om henne
och gick gärna till henne, när hon var bjuden. Men att
traska upp till henne enkom för att bedja henne ta sig an
Mary Vance — det tycktes henne så påfluget och förmätet,
att lilla skygga Una inte begrep hur hon någonsin skulle
kunna komma sig för.
När det kom brev från kommunalnämnden i Hopetown
till pastorn med order, att Mary Vance ofördröjligen skulle
skickas till dem, grät sig Mary på natten till sömns uppe
på sin lilla vindskammare, och Una fann sig i en hast i
besittning av förtvivlans mod. Nu gällde det! Kvällen därpå
smög hon sig ut ur prästgården och tog in på vägen mot
hamnen. Nedifrån Regnbågens dal hörde hon glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
