- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
88

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Una gör slag i saken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrattsalvor, men det var inte dit hon styrde sina steg. Hon
var mycket blek och mycket allvarlig i sitt sinne — så
pass, att hon ej lade märke till de människor hon mötte.
Gamla fru Flagg blev riktigt stött i kanten och sade, när
hon kom hem, att Una Meredith kom nog att bli lika
tankspridd som sin pappa, när hon vuxit upp. Men det var då
rakt inte klädsamt för en ung flicka.

Fröken Cornelia bodde halvvägs mellan själva byn och
Fyra vindars udde, i ett stort hus, vars ursprungliga
bjärtgröna färg under tidernas lopp mildrats till en för ögat
rätt angenäm grönaktig skiftning. Marshall Elliott hade
planterat träd omkring huset, lagt ut ett rosenkvarter och
planterat en granhäck, som han ständigt klippte och höll
putsad och fin. Stället hade vunnit mycket på senare tider.
Prästgårdsbarnen och barnen från Ingleside tyckte mycket
om att få komma och hälsa på där. Det var en vacker
promenad längs den gamla strandvägen, och när man
kommit fram, blev man alltid bjuden på något gott.

Sjön, över vilken det svävade ett lätt dis, skvalpade sakta
mot sina sandstränder. Tre stora segelbåtar kommo
länsande in i hamnen och liknade stora, vita sjöfåglar. En
skonert kom seglande i inloppet. Fyra vindars värld
glödde av färgprakt och tonade av dämpad, trolsk musik,
och envar borde ha kunnat känna sig lycklig där. Men när
Una öppnade fröken Cornelias grind och steg in på
grusgången, tyckte hon, att det kändes som om benen ville vika
sig under henne.

Fröken Cornelia satt ensam på verandan. Una hade
hoppats, att också hennes man skulle vara där. Herr Elliot
var så stor och vänlig och gemytlig och blinkade ibland
så skälmaktigt åt en, att hans närvaro skulle ha känts
mycket uppmuntrande. Una satte sig på den lilla pall
fröken Cornelia hämtade ut åt henne, och försökte äta den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free