Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Una gör slag i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pösmunk fröken Cornelia bjöd henne. Både munken och
syltklicken inne i den höllo på att fastna i halsen på henne,
men hon tuggade och svalde av alla krafter för att inte
fröken Cornelia skulle tro, att hon inte tyckte om
trakteringen. Hon kunde inte tala — inte bara därför att
munsbitarna svällde och svällde i munnen på henne. Hon var
allt fortfarande blek, och i hennes stora mörkblå ögon
bodde ett så sorgset bedjande uttryck, att fröken Cornelia
drog den slutsatsen, att den lilla flickan måste vara ledsen
över någonting.
— Du har bestämt nå’nting på hjärtat, min unge, sade
hon. — Du går och bär på någonting, det är klart och tydligt.
Una svalde med förtvivlans beslutsamhet den sista
munsbiten av munken.
— Tant Elliott — kan inte tant ta Mary Vance? sade
hon bönfallande.
Fröken Cornelia stirrade i stor häpnad och bestörtning.
— Jag? Ta Mary Vance? Menar du för att behålla
henne här i huset?
— Ja — behålla henne — ta henne till fosterflicka, sade
Una ivrigt. Hon kände, hur modet steg inom henne, nu
när isen väl var bruten. — Söta, rara tant Elliott, ack gör
det! Hon vill inte fara tillbaka till barnhemmet — hon
ligger och gråter varenda natt, så rädd är hon för att de
ska skicka henne till någon ny svår plats, där de inte är
snälla mot henne. Och hon är så duktig — det finns
ingenting, som hon inte kan göra. Jag vet, att tant skulle aldrig
ångra, om tant toge’na.
— Nå’nting så’nt har då aldrig fallit mig in, sade fröken
Cornelia och såg alldeles handfallen ut.
— Vill inte tant ändå tänka på det?
— Men kära barn, jag behöver ingen hjälp. Jag hinner
gott och väl ensam med det jag har att sköta. Och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
