- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
93

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Una gör slag i saken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leksaker eller andra dyrgripar — att ha till minne. Karl gav
henne sin Noaks ark med ganska många djur uti, och Jerry
skildes från sitt näst bäst munspel. Faith gav henne en
liten hårborste med en infattad spegel på ryggsidan, som
Mary alltid livligt beundrat. Una tvekade mellan en
gammal pärlstickad börs och en grant färglagd tavla,
föreställande Daniel i lejonkulan, och lät slutligen Mary få välja
själv. Marys tysta trängtan stod till pärlbörsen, men som
hon visste, att Una var mycket fäst vid den, sade hon:

— Ge mej Daniel. Jag tar hellre den, för jag har alltid
varit så förtjust i lejon. Jag har också alltid önskat, att
de skulle ha ätit upp Daniel. Det hade varit så mycket
mer spännande.

När det blev läggdags, tiggde och bad Mary Una, att
hon skulle ligga uppe hos henne på loftet.

— Det är ju för allra sista gången, sade hon, och det
regnar i kväll, och jag tycker det är så tråkigt att ligga
däruppe ensam, när det regnar — för kyrkogårdens skull.
Jag bryr mig inte om’et så’na kvällar, då det är vackert
väder, men en så’n här kväll ser man inte annat än hur
regnet öser ner över de gamla vita gravstenarna, och när
vinden blåser om knuten, så hörs det precis som om
dödingarna ville komma in till en och suckar och gråter
därför att di inte kan.

— Jag tycker om att ligga och höra på, när det regnar
om nätterna, och det gör också flickorna Blythe, sade Una,
när de krupit ihop uppe på den lilla vindskammaren. — Då
har man det bara så mycket skönare i sin lilla goda säng.

— Det gör mej ingenting, bara jag inte är i närheten
av nå’n körgård, sade Mary. — Vore jag nu ensam här,
skulle jag gråta så man kunde vrida ur mitt örngått. Jag
tycker det är så förfärligt tråkigt att skiljas från er alla.

— Jag är säker på att fru Elliott ofta låter dig få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free