- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
108

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människor pratar. Och det går ut över er pappa, som inte lärt
er bättre. Det här kommer han att få äta opp så länge
han lever. Jag tycker sannerligen ni borde skämmas.

— Men vad i all världen har vi gjort? frågade Una
igen. Faith sade ingenting, men hånet flammade ur hennes
ögon, som hon fäste på Mary.

— Nu ska ni inte låtsas vara så oskyldiga, återtog
denna. — Alla människor vet ju vad ni har gjort.

— Inte jag åtminstone, inföll Jem Blythe förargad. —
Du understår dig inte att ha Una att gråta, Mary Vance.
Vad är det du tjatar om?

— Ja, du kanske inte vet, eftersom du är så nyss
hemkommen, sade Mary, något spakare. Jem förstod alltid att
handskas med henne. — Men alla andra vet.

— Vad är det di vet? Kan du inte snart klämma fram
med det?

— Att Faith och Una i söndags skolkade från
söndagsskolan och ställde till med storrengöring i prästgården.

— Det gjorde vi visst inte, skreko Faith och Una med
en mun och den högsta förtrytelse.

Mary tittade högdraget på dem.

— Jag kunde då aldrig tro, att ni skulle neka, så som
ni har grälat på mej därför att jag brukar ljuga, sade hon.
— Vad tjänar det till att säga nej? Alla vet ju att ni gjorde
det. Herr Clow och hans fru såg’et, när de åkte förbi.
Somliga säger till och med, att kyrkan brakar i sina fogar,
men det tycker jag ändå är överdrift. Visst har ni i alla
fall burit er gräsligt åt.

Nan Blythe reste sig och slog armarna omkring de båda
förfärade flickorna Faith och Una.

— Hör du Mary, de här båda flickorna och deras
bröder voro snälla nog att ta dig med sig hem och ge dig mat
och kläder den gången du låg svulten och frusen i herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlmregn/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free