- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
114

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket påkostande i verkligheten. När Faith nu mötte alla
dessa förundrat stirrande ögon, kände hon, att modet
började svika henne. Ljusen voro så starka, den hastigt
inträdda dödstystnaden så hemsk. Ett tag blev hon rädd,
att hon inte skulle kunna få fram ett ord … Men hon
måste tala — hennes far måste rentvås från all misstanke.
Men det var för rysligt — orden vägrade att komma …

Unas lilla profil, finskuren som en kamé, blickade
bönfallande upp mot henne från prästgårdsbänken. Barnen
Blythe voro alldeles överväldigade av häpnad. Längre bort
under läktaren skymtade hon fröken Rosemary Wests
intagande leende och hennes systers smått spefulla min. Men
ingenting av detta hjälpte henne. Det var Bertie Drew,
som omedvetet kom henne till undsättning. Bertie, även
begåvad med namnet Shakespeare, satt på läktarens främsta
bänk, och han gjorde en mycket försmädlig grimas mot
Faith. Faith gjorde ögonblickligen en ryslig gubbe
tillbaka mot honom, och i förargelsen över att behöva ta emot
fula grimaser av en pojke som Bertie, glömde hon helt
och hållet sin rampfeber. Hon fick med ens tillbaka sin
röst och talade både klart och tydligt och tappert.

— Jag skulle gärna vilja förklara någonting, sade hon,
och det vill jag göra här och nu, därför att på så sätt får
alla de höra det, som har hört det andra. Folk påstår, att
Una och jag stannade hemma i söndags och ställde till
storrengöring i stället för att gå i söndagsskolan. Ja,
storstök hade vi — men det var ändå inte så illa som det såg
ut. Vi hade blandat bort veckodagarna. Och det var
diakonen Baxters skull — rörelse i den Baxterska bänken —
för att han gick och ändrade bönemötet till onsdag kväll,
och se’n trodde vi, att torsdag var fredag och fredag
lördag och lördag söndag. Karl låg sjuk och likaså tant
Martha, så det var ingen, som kunde tala om för oss att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlmregn/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free