Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Faiths förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträdande för offentligheten hade slagit an på honom. För
övrigt var han gammal vän till hennes far.
Pastor Meredith kom hem kvällen därpå, men
dessförinnan hade Faith lyckats ännu en gång tilldraga sig det
lilla samhällets uppmärksamhet. När den spänning lättat,
som hon befunnit sig uti ända tills hon på söndagskvällen
haft sitt lilla anförande från estraden i kyrkan, inträdde
en stark reaktion, och hon blev som fröken Cornelia skulle
ha uttryckt sig, »smäckfull med odygd» på måndagen. I
denna upprymda stämning utmanade hon Walter Blythe
att rida storgatan fram på ett svin, medan hon själv skulle
bestiga ett annat.
De båda svinen voro två högbenta, magra kreatur, som
ansågos tillhöra den grimaserande Bertie Shakespeare
Drews fader, men i flera veckor gått och bökat vid
dikesrenarna omkring prästgården. Walter hade ingen lust att
rida på ett svin genom byn, men när Faith Meredith
utmanade honom, kunde man ju inte dra sig undan. De redo
i vild galopp utför backen och genom byn, Faith
dubbelviken av skratt på sin förfärade och otränade springare,
Walter eldröd i ansiktet — så generad var han. De
skumpade förbi pappa pastorn själv, som just kom gående från
stationen. Enär han var litet mindre tankspridd och
drömmande än vanligt, detta på grund av att han på tåget haft
ett samtal med fröken Cornelia, vilket för tillfället väckt
upp honom, observerade han ryttaren och ryttarinnan och
föresatte sig att ge Faith en uppsträckning, så fort hon
kom hem. Men när han själv steg in genom sin grind,
hade han redan glömt den lilla bagatellen.
De ridande passerade fru Alec Dawis, som skrek högt
av fasa, och de mötte fröken Rosemary West, som skrattade
och drog en suck. Slutligen, omedelbart innan svinen
störtade in på den Drewska gården, som de sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
