- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
119

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bort dagarna, vidhöll fröken Cornelia. — Hon kommer att
växa upp precis lika opraktisk och liknöjd som fadern, tro
du mej. Karl hade nog haft reda på veckodagarna, om
han inte varit sängliggande sjuk. Jag vet inte vad han
hade för ont, men jag misstänker, att han ätit så’na där
odon, som växer på kyrkogården. Och då var det väl
inte underligt, att han blev sjuk. Om jag vore metodist,
skulle jag väl åtminstone hålla min kör’gård fri från
ogräs.

— Jag är säker på att Karl bara åt av blåbären, som
växer på vallen, sade Susan. — Inte skulle en prästson äta
bär, som växer upp ur de dödas mull. Men äta blåbär, som
vuxit på vallen, det tycker jag då inte var så farligt. För
resten vet vi ju inte alls, om han har förätit sig på
några bär.

— Det värsta av det myckna, som hände i går, var i
alla fall den hemska grimas, som Faith gjorde åt någon i
församlingen, just innan hon började på med sin harang,
sade fröken Cornelia. — Kyrkovärden Clow påstår alldeles
säkert, att hon gjorde den åt honom. Och har du hört,
att i dag har hon setts ute ridande på ett svin — en större
gris?

— Jag mötte henne. Min Walter var hennes kavaljer
och red på en annan gris. Jag grälade på honom — fast
inte mycket. Han var tämligen fåordig beträffande saken,
men jag fick det intrycket, att det var han, som
kommit fram med förslaget, och att det alls inte utgått från
Faith.

— Och det tror doktorinnan! Nej se aldrig på tiden!
utbrast Susan. — Men sådan är vår Walter — alltid villig
att ta skulden på sej. Nog vet doktorinnan lika väl som
jag, att det aldrig skulle falla den gossen in att kliva upp
på en gris för att rida på’n, även om han skriver vers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlmregn/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free