- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
120

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det kan väl ingen tvivla på att inte idén kläckts ut
i Faith Merediths hjärna, sade fröken Cornelia. — Inte
sörjer jag för att Amos Drews svinkreatur fick sig litet
motion, fast några gödgrisar kan man då rakt inte kalla
dem. Men prästens dotter!

— Och doktorns son! sade Anne och härmade fröken
Cornelia. Sedan skrattade hon. — Snälla tant Cornelia,
det är ju inget annat än barn båda två. Och du vet, att
de ännu aldrig gjort någonting illa. De är bara litet flaxiga
och impulsiva och tänker sig inte så noga för. Men de
kommer nog att stadga sig en gång — som jag gjort.

Även fröken Cornelia måste skratta.

— Det finns ögonblick, Anne lilla, då jag så innerligen
väl ser på dina ögon, att den där »stadigheten» bara är
liksom ett påtaget plagg, som du så gärna skulle vilja
kasta av dig, och då far den gamla lusten i dig att göra
något riktigt puts. Nåja, jag känner mig nu i alla fall
liksom litet bättre till mods. Det blir ofta så, när jag fått
sitta och språka en stund med dig. Men när jag går för
att hälsa på Barbara Samson, så blir det tvärtom. Hon
inger mig den känslan, att allting är på tok och alltid
kommer att förbli så. Men det kan naturligtvis inte vara
vidare muntrande att framleva hela sin tillvaro ihop med
en sådan karl som Joe Samson.

— Det är verkligen underligt, att hon fastnade för Joe
Samson, hon, som hade så många friare, anmärkte Susan.
— Hon var väldigt firad, när hon var en ung flicka. Hon
brukade skryta för mig med att hon hade tjugoen
beundrare och så herr Pethick.

— Vem var herr Pethick?

— Åh, det var en herre, som uppvaktade henne,
doktorinnan, men friare kunde man egentligen inte kalla honom.
Han hade inga allvarliga avsikter. Tjugoen herrar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:10:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mlmregn/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free