Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Människor, som gå inne bland träd, se’n det blivit mörkt,
sluta sig ofrivilligt närmare intill varandra, de ingå ett
förbund, andligt och fysiskt, mot vissa, ej vänligt sinnade
makter omkring dem. Rosemarys klänning snuddade emot
John Meredith, när de gingo. Ej ens en tankspridd pastor,
som dock, när allt kom omkring, ännu var en ung man,
ehuru han fullt och fast trodde, att all romantik var
förjagad ur hans liv, kunde förbli okänslig för den trollkraft,
som utgick från natten och stigen och ledsagerskan.
Vi skola aldrig inbilla oss, att vi äro färdiga med livet.
När vi tro, att nu kunna vi inte ha någonting mera att
vänta, så har ödet ett litet knep att vända på bladet och
visa oss, att nu börjar ett nytt kapitel. Dessa båda
människor trodde, att deras varmare känslor oåterkalleligen
tillhörde det förgångna, men de tyckte båda två, att
promenaden uppför backsluttningen var riktigt trevlig. Rosemary
gjorde den erfarenheten, att pastorn inte alls var så
inbunden och fåordig som man målat ut honom. Han tycktes
inte alls ha svårt för att tala ledigt och obesvärat. Fruarna
i byn skulle ha blivit häpna, om de hört honom. Men det
var nu också så, att de flesta av fruarna i Glen S:t Mary
pratade om skvaller och om smör- och äggpriserna, och
John Meredith var inte intresserad av någotdera.
Han talade med Rosemary om böcker och musik och
det, som tilldrog sig ute i den stora världen, och liten smula
om sina egna öden, och han fann, att hon var förstående
och kunde både lyssna och svara. Det visade sig, att
Rosemary ägde en bok, som pastorn aldrig läst, men gärna
skulle vilja läsa. Hon erbjöd sig att låna honom boken,
och när de kommo fram till det gamla hemmet överst på
kullen, steg han med in för att få den.
Själva huset var en gammaldags grå stuga, övervuxen
med vildvin, mellan vars rankor lampskenet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
