Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vardagsrummet tindrade fram helt vänligt och inbjudande. Man hade
utsikt över byn, den i månskenet silverblänkande hamnen,
sanddynerna och det sakta svallande havet. De gingo in
genom en trädgård, där det alltid luktade rosor, även om
inga rosor blommade. En grupp liljor reste sig på höga
stänglar strax innanför grinden, den breda sandgången
kantades på ömse sidor av en bård av brokiga astrar, och
stugan avtecknade sig mot en mörk vägg av tall och gran.
— Här har ni ju hela världen framför er dörrtröskel,
sade John Meredith och hämtade djupt efter andan. —
Vilken utsikt! Ibland tycker jag nästan, att jag vill
kvävas därnere i byn. Men här kan man andas och få luft.
— Det är lugnt i afton, sade Rosemary och log. — Men
om det blåste, skulle ni alldeles tappa andan. En frisk
bris blir rykande storm här uppe på åsen. Den här platsen
borde heta Fyra vindar snarare än hamnen därnere; här
är det ibland, som om fyra gånger fyra vindar stämt möte
och börja ringdans.
— Jag tycker om friska vindar och blåst, sade han.
— En dag, då inte en fläkt rör sig, tyckes mig liksom död.
En blåsig dag väcker upp mig. — Han skrattade litet
skuldmedvetet. — Lugna dagar faller jag i tankar. Ni
känner nog till mitt rykte, fröken West. Hälsar jag inte på
er nästa gång vi mötas, så är det inte något bevis på
ohövlighet. Försök att förstå, att jag bara går i mina djupa
tankar. Och tala till mig ni!
När de kommo in, funno de Ellen West i
vardagsrummet. Hon lade ned sina glasögon i den bok, som hon suttit
och läst uti, och såg på dem med en förvåning, vari också
blandade sig något annat. Men hon tog pastorn vänligt i
hand, och han satte sig ned och började språka med
henne, medan Rosemary gick för att leta upp boken.
Ellen West var tio år äldre än Rosemary och så olik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
