Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knackade hårt på kejsarboken med knogen av sitt långa
pekfinger. — Blir inte den herrn efterhållen, så blir här
bråk. Han borde exporteras till en öde ö. Vi kommer att
få leva så vi får se det — både ni och jag, herr pastor.
Vem ska ta honom vid örat? England borde, men det vill
inte. Vem ska ta honom vid örat? Säg mig det, herr
pastor!
Det kunde inte pastorn, men de kommo in på en
diskussion om tysk militarism, som varade långt efter det
Rosemary funnit boken. Rosemary sade ingenting, hon satt i
en liten gungstol vid sidan om Ellen och klappade tankfullt
en väldig svart katt, som hoppat upp i hennes knä. John
Meredith jagade storvilt i Europa med Ellen, men han såg
oftare på den tigande Rosemary än på den livligt
argumenterande Ellen, och det märkte Ellen.
När Rosemary följt honom ut och kommit tillbaka, steg
Ellen upp och såg på henne med minen hos en domarinna.
— Rosemary, den där karlen ser ut att tänka börja
uppvakta dig.
Rosemary ryckte till. Ellen hade då också ett sätt att
vara burdus … Hennes ord slogo ned hela hennes glädje.
Men hon ville ej låta Ellen se hur de sårade henne.
— Du pratar, sade hon med ett litet forcerat skratt. —
En herre kan inte tala med mig, utan att du i honom ser
en beundrare. Hans samtalsämne med mig i afton — det
var hustrun, hur mycket hon var för honom och hur tom
hans värld blivit i och med hennes död.
— Det kan vara hans sätt att slå sig ut, svarade Ellen.
— Männen har många olika metoder att gå tillväga, har
jag märkt. Men glöm inte ditt löfte, Rosemary.
— Jag behöver inga påminnelser om det, sade Rosemary
i trött ton. — Du glömmer, att jag är en gammal flicka,
Ellen. Det är bara för din förblindade systerliga blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
