- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
140

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Davis’ förslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hela trakten talar om’et. De få varken ordentlig mat eller
ordentliga kläder, och uppfostran ska vi inte tala om. De
ha skick och fasoner som ett följe vilda indianer. Ni tänker
aldrig på att ni har fadersplikter mot dem. Ni låter en
främmande bortbyting komma hit och vistas ihop med dem
i fjorton dagar, och ni ids inte göra er det minsta
underrättad om hur den jäntan var — hon svor som en
borstbindare bland mycket annat, har jag hört sägas. De hade
gott och väl kunnat få smittkoppor av henne, men vad hade
ni brytt er om det? Och tänk på hur Faith blamerade sig
med att stiga fram på estraden i kyrkan och hålla tal!
Se’n red hon på en gris hela bygatan fram — mitt för
näsan på er, har jag låtit mig berättas. Det är otroligt, så
som de ungarna bär sig åt, och ni lägger aldrig två ruttna
lingon i kors för att hindra dem eller lära dem nå’nting
nyttigt. Och nu, när jag erbjuder en av dem ett gott hem
och goda framtidsutsikter, så svarar ni nej och
förolämpar mig. Jo, det klär just en far som ni att tala om
kärlek och god omvårdnad! Puh!

— Nu är det nog, fru Davis, sade pastorn. Han reste
sig och såg på frun med ögon, som gjorde henne matt i
knäna. — Nu är det nog, upprepade han. — Inte ett ord
mer vill jag höra. Ni har redan sagt för mycket. Det är
möjligt, att jag i vissa avseenden åsidosatt mina
fadersplikter, men det tillkommer inte er att förebrå mig därför
i sådana ordalag som ni använt. Låt oss nu skiljas åt och
säga farväl.

Fru Davis sade ingenting hälften så vänligt som »farväl»,
men hon gjorde dock uppbrott. Just som hon svassade förbi
pastorn, kom en stor, fet padda, som Karl haft förvarad
under soffan, framhoppande nästan för fötterna på henne.
Fru Davis gav till ett skrik, och när hon skulle försöka
undvika att trampa på det förskräckliga kräket, tappade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free