Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Davis’ förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörd för att kunna återgå till den. Fru Davis hade väckt
upp honom — om också på ett föga behagligt sätt. Var
han verkligen en sådan efterlåten och försumlig far, som
hon beskyllt honom för att vara? Hade han så föga vårdat
sig om de fyra små moderlösas lekamliga och andliga
välfärd? Talade hans församlingsbor så där strängt om
honom som fru Davis påstått? Det måste väl vara så,
eftersom fru Davis kommit för att begära Una i den vissa tron,
att han skulle lämna från sig barnet lika glatt och
likgiltigt, som man lämnar från sig en kattunge, som förirrat
sig in på ens tomt och som man inte vill behålla …
John Meredith stönade tungt och återtog sin vandring
upp och ned i det dammiga, skräpiga rummet. Vad kunde
han göra? Han höll av sina barn lika ömt som någon far
var i stånd till, och han visste — den övertygelsen förmådde
varken fru Davis eller någon av hennes anhang rubba —
att de voro mycket fästa vid sin far. Men var han
kompetent att ta vård om dem? Han kände mycket väl till
sina svagheter och sin begränsning. Det, som behövdes,
var en god kvinnas närvaro — hennes sunda förnuft och
hennes välgörande inflytande. Men hur skulle det kunna
anskaffas? Även om han vore i stånd att få en dylik
hushållerska, skulle det ju på det djupaste kränka tant
Martha att bli »avsatt» från sin befattning.
Han kunde omöjligen så såra och bedröva den stackars
gumman, som varit så snäll mot honom och hans anhöriga.
Hur tillgiven hade hon inte varit Cecilia! Och Cecilia hade
bett honom vara mycket hänsynsfull mot tant Martha. Men
det var så sant — han kom plötsligt ihåg, att tant Martha
en gång kastat fram en vink om att han borde gifta om
sig … Han förstod, att hon skulle ha mindre emot en fru
än emot en ny hushållerska. Men giftermål kunde inte
komma ifråga. Han ville inte veta av någon efterträderska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
