- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
163

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På landsvägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Kommer du igen? brummade han, dock mera häpen
än ond.

Hon såg stadigt in i de vassa ögonen, som mycket få
människor förmådde möta utan att slå ned sina egna.

— Jag kommer tillbaka hit för att säga er precis vad
jag tänker om er, sade Faith med klar och tydlig röst. —
Jag är inte rädd för er, herr Douglas. Ni är grov och
ohövlig och orättvis. Susan Baker har sagt, att det blir nog
efterräkningar för er en gång, och då har jag tyckt synd
om er, men det gör jag inte nu. En hustyrann var ni, så
länge er hustru levde. Hon fick inte nå’n ny hatt på tio år
— det var väl inte underligt, att hon dog. Jag ska göra
gubbar åt er, så fort jag ser er efter detta. Så ofta jag
går bakom er, kan ni veta vad som sker. I sin
studérkammare har pappa en gammal bok med ett porträtt av
djävulen, och han har både horn och svans, jag ska ta och skriva
ert namn under den bilden. Herr Douglas är en gammal
ettrig och gallsprängd bitvarg — jag tror slavägarna hade
inte styggare ögon, när det förr i tiden fanns så’na här i
landet …

Faith visste inte alls vad som menades med ettrig eller
gallsprängd, men hon hade hört Susan använda orden och
hade av tonen förstått, att de inte kunde betyda någonting
trevligt. Herr Douglas var troligen bättre underrättad, men
han yttrade inte ett ord under Faiths långa utgjutelse. När
hon gjorde en liten paus för att hämta andan och samtidigt
stampade till med foten, brast han plötsligt ut i ett skallande
skratt. Med sin väldiga hand klatschade han sig på låret
och sade:

— Se nu har minsann flickan fått mål i munnen! Och
temperament tycks hon också ha! Så’nt tycker jag om.
Sitt ner — kom fram och sitt ner!

— Nej tack, det vill jag visst inte. — Faiths ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free