- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
172

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. En dubbel seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grabbade han ordentligt tag i Dan, bleve det bara en våt fläck
efter honom. Men Walter har just aldrig varit med om
några slagsmål. Han är alls inte tränad.

— Jag är så rädd han ska bli skadad, suckade Una, som
avskydde slagsmål pojkar emellan och omöjligen kunde
förstå den hemliga tjusning, som hon tyckte sig förmärka,
att den stundande tvekampen utövade på Faith.

— Det tycker jag ändå inte han behöver bli, sade Faith
och skruvade på sig. — Han är ju gott och väl så lång
som Dan.

— Men Dan är så mycket äldre, sade Una. — Åh, han
är ju närapå ett helt år äldre.

— Dan har egentligen inte varit med om så värst många
slagsmål, därtill är han för feg, sade Faith. — Han trodde
aldrig, att Walter skulle vilja slåss, för då hade han inte
burit sig så illa åt i hans närvaro. Du skulle bara ha sett
Walters ansikte, när han satte ögonen i honom, Una! Jag
riktigt ryste — men det var en så’n skön rysning. Just så
kunde den där riddaren sir Galahad se ut, som pappa läste
högt för oss om i det där skaldestycket härom kvällen.

— Jag tycker det är så förskräckligt, att de ska ryka
ihop, och jag önskar vi kunde på något sätt hindra dem,
sade Una.

— Nej, nu måste saken ha sin gång, sade Faith. — Det
är en hederssak. Och understå dig inte att tala om’et för
någon, Una. Om du det gör, ska jag aldrig mer berätta
nå’n enda hemlighet för dig.

— Jag tiger som muren, lovade Una. — Men jag
stannar inte kvar i morgon efter skolan för att titta på
slagsmålet. Jag går direkt hem.

— Ja, gör du det. Men jag måste vara kvar — det
skulle vara tarvligt av mig att gå ifrån’et alltihop, när
Walter slåss för min skull. Jag ska binda mina färger om hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free