Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. En dubbel seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arm — det ska man göra, när en riddare drar ut till envig.
Så bra, att fru Blythe gav mig det vackra blå hårbandet
till min födelsedag! Jag har bara använt det två gånger,
så att det är alldeles som nytt. Om jag bara vore riktigt
säker på att Walter vunne! Det vore så väldigt
försmädligt, om han inte gjorde det.
Faith skulle ha känt sig ännu ängsligare, om hon varit
i tillfälle att se sin riddersman just i denna stund. När
Walter gick hem från skolan, hade hans häftiga vrede
fördunstat och lämnat plats för en känsla, som uteslutande var
obehag. Han skulle kvällen därpå slåss med Dan Reese,
och han var mycket litet hågad — han avskydde
handgripligheter och slagsmål, hade alltid gjort det. Nu hade han
utmaningen hela tiden i tankarna. Han kunde inte göra sig
fri från den för en minut. Han var mycket känslig för
fysisk smärta. Naturligtvis komme det här att göra ont …
Man kunde ju få tänder utslagna, näsan kunde springa i
blod … Och tänk om han skulle lida nederlag och bli
utskämd för långliga tider …
Han kunde knappt få ned någon kvällsvard. Susan hade
gräddat flera laggar med våfflor, som han eljest tyckte så
mycket om; de lågo där på fatet så sockrade och läckra,
men han orkade bara med ett par stycken. Jem åt två hela
laggar. Walter undrade hur han kunde. Hur kunde
överhuvudtaget någon äta? Och hur kunde de alla prata så
muntert som de gjorde?. Där satt mamma med sina
strålande ögon och skära kinder. Hon visste inte, att hennes
son skulle ut och slåss dagen därpå. Skulle hon vara lika
glad, om hon visste det, undrade Walter, mörk i hågen.
Jem hade tagit en ögonblicksfotografi av Susan med sin
nya kamera. Resultatet gick nu bordet runt, och Susan
var gränslöst förgrymmad över hur hon blivit »tillstyrd».
— Jag är ingen skönhet, doktorinnan lilla, och det vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
