- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
174

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. En dubbel seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag mycket väl av själv, sade hon förargad, men att jag är
så anskrämligt ful, som han har gjort mej där på bilden
— nej, se det får ingen mej att tro.

— Kameran ljuger aldrig, sade Jem och skrattade allt
vad han orkade. Och mamma Anne skrattade med …
Walter stod inte ut längre. Han reste sig från
kvällsvardsbordet och flydde upp på sitt eget rum.

— Hur var det fatt med honom i kväll? sade Susan. —
Sanna mina ord, doktorinnan, den gossen har någonting,
som trycker på hans sinne. Han åt ju bara två våfflor.
Måntro han diktar ihop nå’t poem igen?

Stackars Walters själ befann sig i denna stund mycket
långt från poesins stjärnströdda rymder. Han stödde
armbågen mot fönsterkarmen mellan de båda öppna rutorna
och lutade håglöst huvudet i händerna.

— Kom med ned till stranden, Walter, ropade Jem,
som kom instörtande i rummet. — Pojkarna skall bränna
av all strandhavren i kväll. Pappa säger vi får lov att gå
dit ner. Kom nu!

När som helst eljest skulle Walter ha blivit förtjust.
Bränna strandhavre var det roligaste han visste. Men nu
vägrade han helt kort och bestämt att följa med, och
varken böner eller föreställningar förmådde rubba hans
beslut. Den besvikne Jem, som ej hade lust att ensam gå
den långa mörka vägen ned till Fyra vindars udde, drog
sig tillbaka till sin privata fristad uppe i vindskupan och
fördjupade sig i en bok. Han glömde snart det nöje han
gått miste om för umgänget med åtskilliga av lyckan
gynnade äventyrare, över vilka det låg ett högeligen
romantiskt skimmer. Och vaska guld i floder uppe vid Alaska
visade sig vara en vida mer givande sysselsättning än
brännandet av torr strandhavre.

Walter satt vid sitt fönster, tills det var läggdags. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free