Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ett hemskt budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rundat sig, hon var rödblommig, och de ljusa ögonen blänkte.
Det fanns verkligen inte mycket kvar hos henne, som
erinrade om den lilla utsvultna och trasiga stackare, som
prästgårdsbarnen hittat uppe på gubben Taylors höskulle i
den gamla ladan.
Una gjorde sitt bästa för att inte känna någon avund.
Här ståtade Mary i ny sammetsbarett, men hon och Faith
fingo gå i sina gamla grå mössor denna vinter också. Ingen
tänkte någonsin på att de kunde behöva nya vinterhattar,
och de vågade ej be sin pappa, ty han hade troligen ont om
pengar, och då skulle hattarna bli en extra utgift, som
kanske vore mycket kännbar för honom. Mary hade ofta sagt
dem, att präster på landet alltid hade ont om pengar och
mycket svårt för att få det att »gå ihop». Följaktligen
ville Faith och Una hellre gå trasiga än bedja sin far om
någonting i klädväg.
Att de själva sågo trasiga ut gjorde dem egentligen inte
så mycket, men det var ganska prövande att se Mary
Vance komma struttande i all sin stass, ytterst
självmedveten och belåten. Den nya ekorrmuffen blev den sista
fjädern, som knäckte kamelens rygg. Varken Faith eller
Una hade någonsin ägt en muff; de ansågo sig lyckliga,
om de hade vantar, som ej alla fingrarna stucko ut genom.
Tant Martha kunde för sina svaga ögons skull inte se att
stoppa hål i vare sig vantar eller strumpor, och Una
försökte visserligen, men stopparna blevo hiskligt fula.
Hur det nu var, kunde de inte inlägga den sanna
hjärtligheten i sin hälsning, när de togo emot Mary. Men det
märkte inte Mary, eller också brydde hon sig inte om det;
överdrivet känslig var hon inte. Hon svängde sig lätt upp
på en låg, utskjutande gren i en gammal tall och lade den
uppseendeväckande muffen bredvid sig. Una såg, att den
var fodrad med rött siden; där man skulle sticka in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
